Nämndemansgården

 Åter till kartan
Nämndemansgårdens historia

Timrad mangårdsbyggnad i två våningar. Uppförd 1803. 
Flyttad 1953 från Flens by.

Nämndemansgården innan den flyttades och renoverades.

Gården låg från början mellan nuvarande Loftets restaurang och Rundvägen. De sista som bodde i Nämndemansgården i Flensby var Albert Olof Pettersson (f.1850 d.1934) och hans syster Erika Katarina Pettersson (f.1861 d.1938). 
Albert var nämndeman därav namnet på huset. Han var också en mycket duktig biodlare. Han var så välkänd att folk kom långväga ifrån för att se när han arbetade med sina bin.

Katrineholmskuriren skrev i december 1949

Nämndemansgårdens flyttning till Thuleparken har blivit aktuell i och med att stadsfullmäktige i Flen vid sitt december- sammanträde beviljade ett anslag på 6 000 kr och ett lån på lika stor summa åt Hembygdsföreningen för detta ändamål. 
Om måndag sammanträder föreningen på Hotell Nygård, varvid bl a skall antas entreprenör för flyttningen. Vidare skall diskuteras frågan om den gamla gårdens bästa placering i parken. Eventuellt kommer landsantikvarie Ivar Schnell att rådfrågas i detta hänseende.

 

 

 

Nämndemansgården låg ursprungligen utefter gamla landsvägen, numera Byvägen, på höjden mellan nuvarande Hotel Loftet och Rundvägen. 

Nämndemansgården var i början av 1800-talet mangårdsbyggnad till en av socknens större bondgårdar. Den är bygd i två omgångar, undervåningen troligen 1803 och övervåningen sannolikt vid storskiftet i Flens by omkring 1825. Sitt namn har Nämndemansgården fått efter en av sina tidigare ägare, Per Erik Olsson, född 1814, gästgivare, kyrkvärd och nämndeman i Flens socken.
Den hade tidigare benämningen Flensby nr l och sedan Klippan. Den ägdes av lantbrukare Herbert Pettersson, när den inköptes på offentlig auktion 1936 eller -37 av hembygdsföreningens förste ordf. landsfiskal Emil Engman. Enligt egen utsago därför att den då 1936 nybildade föreningen ej hade ekonomi att köpa gården, som var tilltänkt att bli hembygdsgård. Engman tänkte sig att senare sälja den till föreningen. Hans mening var att Nämndemansgården, som den kallades, skulle bli en hembygdsgård där den låg och ej flyttas till Thuleparken.

Av någon anledning avsomnade hembygdsföreningen och när Engman avled, återstartades föreningen 1947 på initiativ av redaktör Johan Andersson. Man avsåg då att köpa gården av Engmans efterlevande, men då hade de redan sålt gården vidare till en direktör John Cederlund. Föreningen lyckades förvärva Nämndemansgården av den nye ägaren för en kostnad av 1000 kr, vilket belopp efterhand reducerades till 500 kr. Gården hade då stått obebodd i många år och var ganska nedgången. Man hade först planer på att göra den till ett vandrarhem, men detta skrinlades. Vid ett möte i Samrealskolan 2/12 1949 beslutar föreningen att hos Flens Stad anhålla om att få flytta Nämndemansgården till en av landsarkivarie Ivar Schnell anvisad plats i Thuleparken. Föreningen ansöker hos Flens stad om ett bidrag om 6000 kr samt ett lån om 6000 kr att återbetalas inom 6 år. Drätsel kammarens ordf. Helge Sander förordar bidraget och lånet.

I januari 1950 antages ett anbud från firma Bröderna Rosén om 11 800 kr för rivning och flyttning av gården till Thuleparken. En kommitté med Ove Öjert som ordf. samt Edvard Andersson och arbetsförman Tor Fritiofsson utses att handha angelägenheterna med flyttningen. I protokoll skrivs att Prins Wilhelm visat sitt intresse genom att besöka Nämndemansgården och Thuleparken. I samband med planerandet av flyttningen erhåller föreningen en förfrågan om att överta vården och museiföremålen i Taljastugan efter den vid nyåret 1950 upphörda Föreningen Thuleparken, som sedan dess bildande 1928 skapat och vårdat parken. Vid möte 3/4 1950 åtager sig Hembygdsföreningen att överta ansvaret. 

Sedan tillkommer en del komplikationer inför flytten. Tillstånd att flytta gården dröjer och 29/1 begär föreningen hos full mäktige att beviljat bidrag och lån reserveras till kommande år. 

19/8  1951 beslutar man om att infordra nya anbud för flyttningen, och 26/10 uppdrogs åt byggmästare Ljungkvist att låta flytta Nämndemans- gården till Thuleparken enligt antaget anbud om 15400kr. 

Till byggnadskommitté valdes Sven Lundmark, Eric Österholm, Johan Andersson, Maja Lindström samt Martin Linde. Kommittén sammanträde 4 ggr under arbetets gång. Vid återuppförandet i Thuleparken gick man pietetsfullt tillväga. Ytterväggarnas brädfodring avlägsnades så att det gamla byggnadssättet med liggande timmer och knuttimrade stockar kom till sin rätt. Spisen ersattes dock med en elektrisk, medan de öppna spisarna i rummen återuppfördes. På möte 26 jan 1953 antogs anbud om 600 kr för värmeinstallation, 300 kr för vatten och avlopp samt för installation av 26 ljuspunkter 300 kr. Senare antogs ett anbud om 290 kr för utvändig målning och rödfärgning. 

Vid styrelsemöte 29 mars 1953 rapporterar Sven Lundmark att bygget är i det närmaste klart. Golvträt var för dåligt, men man erhöll gammalt utmärkt golvträ från Harpsund. 
Den 24/10 1953 hålls det första styrelsemötet i Nämndemansgården. Då hade byggnationen dittills kostad 17 500 kr.  viduthyrning fastställdes hyran till 40 kr, endast nedre botten 15 kr. Försäkring tecknades för Nämndemansgården med 25 000 kr samt för inventarier 5000 kr. Vidare beslöt man att anordna julmarknad 6/12 och visning av gården. Den 7/5 1954 hålls för första gången årsmöte i Nämndemansgården. 

Under 1954 och 1955 fullföljs iordningställandet av gården. Köksinredning anskaffas, rummen tapetseras och målas. Stolar, två slagbord, två vändbänkar och ett spelbord inköps från Sven Lundmarks snickeri m.m. Vid Styrelsemöte 3/5 1956 överlämnar byggnadskommittén den nu färdiga Nämndemansgården till styrelsen.

Lars Pettersson
jan 2006

Nedanstående dikt av Tage Feldt överlämnades till föreningen 
6 okt. 1965

Den gamla Nämndemansgården

Slut är klangen ifrån glasen i den gamla nämndegården Hästars bjällror och kalasen 
som vi hörde fordom.

Blott sagans skimmer vi förnimma 
om glädje, sorg och arbetstid. 
Låt oss då i vördnad minna 
en förgången tid.

Om människor som här då bodde 
önskningar hade såsom nu 
såg solen skina, säd som grodde
önska lyckan såsom du.

Såg elden i den öppna spisen
ljus som lyste upp vart rum
Hörde dånet från vinterisen
smektes utav vårvind ljum.

Men av alla dessa minnen
återstår en gammal gård.
Hör! Dess väggar viskar i ditt sinne.
Tag mig varligt i din vård.